Nu har det varit en lång dag och jag borde sova ifall jag ska orka upp till spinningen imorgon bitti men jag är ju inte trött! Har verkligen problem med det där, jag vet att jag borde sova men jag är nästan aldrig trött. Istället sitter jag och tänker på dagen och hur den varit. Visst blev jag väldigt berörd av det som hände med/på tåget men jag kan ju inte gå runt och tänka på det för alltid. Det var läskigt eftersom jag var så nära det hela och jag hade förmodligen aldrig ens fått reda på det om det hade hänt nästa tåg som gick en kvart senare. Så nu ska jag boka spinningpasset för att ha det som motivation till att gå upp imorgon och så ska jag sitta och lyssna på musik en stund. That's life!

Har en sån där tänkardag nu igen. Dom hade varit helt okej om jag inte hade fått den där dåliga känslan av att inte räcka till och att det är någonting som fattas. Allt har varit perfekt fram tills det att Jakob kollade på barnprogram och det var ett program om begravningar. Då sprack allt och självklart så ville jag vara stark och stängde in mig på mitt rum. Jag gillar egentligen inte att prata med folk om saker jag tycker är jobbiga eftersom de blir så mycket jobbigare just då. När jag såg det där programmet, kistan, alla förberedelser för begravningar så kom det upp bilder från mormors död, något som jag verkligen har svårt att släppa. Det kändes verkligen som att jag stod där i hennes vardagsrum igen och såg på henne där hon låg död i sängen. Först kände jag en lättnad, jag hade ju varit där dagen innan och gett henne manikyr och fixat hennes hår. Ja hon var verkligen noga gällande sina naglar. Jag kommer ihåg första gången hon låg inne på sjukhuset och hon ringde hem till mig och klagade över att de hade tagit bort hennes nagellack och bad mig gå och köpa nytt och komma dit på direkten. Men när jag väl var hemma igen så kom alla känslorna samtidigt. Vet inte varför jag sitter här och skriver detta egentligen, känns bara som att jag vill få ut det. Iallafall, jag vet att hon inte mådde särskillt bra på slutet och att hon inte ville leva mer men det betyder inte att inte jag ville det. Hon var min älskade mormor och hon kommer alltid att vara det!

Vissa dagar är bra och vissa dagar är det inte, vissa minns man som om det vore igår och andra försvinner allt eftersom dagen passerar. I vilket fall så är alla dagar viktiga eftersom alla dagar är en del av mitt liv. Dagen som gått kommer förmodligen att glömmas bort senast i övermorgon men just nu är den det viktigaste som händer i mitt liv. För utan denna dagen skulle det inte bli några andra dagar eller hur skulle det bli då? Man måste må dåligt för att kunna känna känslan av att må bra och man måste vara ledsen någon gång för att kunna vara glad. Jag har kommit på ett av mina kommande nyårslöften idag/i natt. Jag ska bli bättre på att ta vara på dagen, hur den än ser ut eftersom jag vet att den kommer påverka mig. Min dag idag har varit konstig, jag mår inte riktigt bra men jag vet inte varför. Har känslan av att inte räcka till och det känns som att det är ett stort hål i min mage. Men jag har bestämt mig för att gilla det, med lite musik och en massa onödiga tankar kan man nog få det att bli bra igen.