Min vän Nina
Nu har jag ätit lasagne och diskat lite. Vet ni vad jag gillar? Jag gillar internet! Tänk vad mycket bra man får ut av det... Jag kan sitta här och blogga, nyss tog jag och min vän Nina som jag itne pratat med på alldeles för länge upp kontakten igen och ska träffas för lite skridskoåkning imorgon. Då kan man ju fråga sig hur detta kommer gå eftersom jag är så himlans dåligt på skridskor, men jag har experthjälp eftersom Nina är hockeyspelare! Katching! Iallafall så ringde Nina upp för en stund sedan och vi pratade gamla minnen och vad passar bättre att ta upp i min lilla blogg än gamla minnen?
Jag och Nina lärde känna varandra genom kanoten och blev bästa vänner direkt. Vi gjorde mycket med varandra och ett av våra största minnen tillsammans är vårt träningsläger i Örkelljunga år 2004. Där bodde vi ensamma i ett 4 bäddsrum och slängde våra kläder hur som helst tills det dök upp en spindel i rummet. Sen var det ordning och reda minsann! Iallafall så var vi påväg från matsalen en kväll och ser en konstig gubbe som står utanför vår dörr. Skiträdda som vi är springer vi tillbaka till matsalen hämtar Marie (vår ledare) och självklart följer alla med för att få veta vad som står på. Det som senare blev lite pinsamt var att denna gubbe var Tobias kläder som hängde på tork. Gaah! Vi kom även på en hel del fina ramsor med nåååågot konstiga texter som jag itne tror att vi ska ta upp här.
Åter till dagens konversation. På något sätt börjar vi prata om hur bra olika personer är och jag säger "Erkänn att jag är lite bättre än alla andra", tyvärr verkar Nina inte lika positiv och svarar "Ja såklart du är alltid lika bra" attans tänker jag och byter samtalsämne lite snabbt. Över till japanska tv-program. Okej? Det är ju också ett ämne... Detta leder till hål i väggen och vi har kommit fram till att vi också vill vara där. Vem vill inte springa runt i tighta silverdräkter och se en gigantisk vägg fara mot en precis innan man ramla i vattnet? Det där är nog min nya dröm!