Dagen har varit konstig. Jag vaknade men jag vaknade inte egentligen, Martina åkte härifrån men hon finns alltid här, jag har tänkt men ändå har huvudet varit helt tomt. Vet inte riktigt vad som är med mig idag, känner mig hur lycklig som helst samtidigt som jag bara vill gråta. Men jag har gillat dagen, helt klart. Det är sånna här dagar som får mig att älska alla andra dagar så sjukt mycket! Det bästa är att man bara kan sitta och stirra framför sig med musiken på högsta volym och ändå inte höra den ifall man inte känner för det. Tankarna tar över och när man känner för att lyssna igen ja då är det bara att göra det. Så slutsatser, jag är världens mest lyckliga människa och jag är världens med deppiga person på samma gång och i samma kropp.