Goddagens alla glada, eller godkväll blir det ju nu.. Idag har det minsann hänt mycket! Väckarklockan ringde klockan sex imorse och jag ville strypa den. Men den kom jag på att man inte kan strypa väckarklockor men att det finns en sån där fiffig finess som kallas snooze. Love it! Snoozade en timme och sen steg jag upp för att göra matsäck och packa ner kläder för att sedan åka till skolan och vidare till Isaberg, Hestra. Allt gick fint fram till sista backen där bussen inte kom upp så vi fick backa ner för halva backen och ta sats för att försöka igen och nu gick det bra. När vi bytt om och hyrt skidorna satsade vi hårt i gröna backen, haha jag och Sandra har inte åkt på ett tag så vi ville börja med något som vi säkert skulle klara av. Det slutade med ett antal störtlopp för att sedan strunta i gröna backen och gå vidare till vad vi trodde var en blå backe. Men oj så fel vi hade! Där stod vi, på toppen av den röda backen. Ganska rädda för den såg verkligen skräckinjagande ut! Men det gick finfint, inga ben brutna men det var isen mellan oss och backen. Detta blev vår lilla favoritbacke och lite senare fann vi att man kunde åkt direkt från den till den blåa backen och sedan upp i en röd backe och tillbaka. Tjoho! Men innan vi kom på detta lärde vi negativa Emmelie att både åka skidor och bli positiv till det. Ganska duktigt av oss tycker jag! Nu när jag sitter här hemma vill jag bara tillbaka och åka igen! Trots att det i slutet av dagen bara var en massa lössnö som man inte fick något bra grepp i. Åhh, ge mig snö!

Well, nu är jag ju hemma som sagt och Jakob, Tuva, Linda och Björn har precis gått härifrån efter en god middag. Måste ju säga (jag vet, jag har sagt det förr) att Jakob och Tuva är de sötaste människorna jag vet! Båda är helt galna i mig (bara för att jag är den enda här hemma i Halmstad som orkar leka med dem 24/7 hehe) och Tuva har nu lärt sig säga mitt namn ordentligt. Från hanna till Ohanna med en antydan till J före. Hehe fortsätt jobba med det tjejen, tyvärr har hon också lärt sig att jag är den enda som inte klarar av att se henne ledsen och gör allt för att förhindra detta så hon vet vem hon ska köra med. Hehe. Här kommer lite bilder från dagens skidåkning. Tyvärr blev det kort med mobilkameran för att jag glömde batteriet till kameran som jag satte på laddning igår. Smidigt Johanna!